New York here I come again!
(Svenska)
7-10 April 2020 Ställer jag återigen ut min konst in New York!
Möjligheten att ställa ut igen fick mig att tänka tillbaka på mina första resor/utställningar i New York.
Där satt jag vid flygplansfönstret och beundrade från ovan ett upplyst New York, så vackert och magiskt på något sätt och så fantastiskt otroligt att jag snart var där. Trots stark oro under resan över atlanten så hade allt gått bra och jag fick nypa mig i armen för att riktigt förstå att vi snart skulle landa. Året var 2014 och jag skulle ställa ut för första gången i New York, jag hade min sambo, vårt yngsta barn och ett par vänner med.
Ankomsthallen på JFK var proppfull med människor som antingen skulle fira Halloween, springa New York Marathon eller gå på invigningen av One World Trade Center. Jag var trött efter flygresan och ville bara komma till hotellet på Manhattan, inte stå i den evighetskö som slingrade sig framför mig för att få komma in i landet. Men till slut två och en halvtimma senare stod vi utanför flygterminalen och väntade på vår taxi, chauffören som var en pratsam och trevlig kille berättade att han tidigare jobbat som brandman men slutade efter 11 September för han helt enkelt inte klarade av det då flera av hans kollegor hade omkommit. Nu försörjde han sig som taxichaufför och dansare på en klubb som vi blev inbjudna till men som vi sen aldrig besökte. Han berättade att det fanns många drömmare som kom till New York och att det var en fantastisk stad men att det också fanns mycket tragik där.
Jag upplevde ett vibrerade magiskt skimmer över staden som jag inte kunde sätta fingret på vad det var men som gjorde att jag blev helt förälskad i den. Central Park blev mitt andningshål och räddare varje dag och under varje kommande resa framöver dit jag alltid kunde gå och andas när staden kröp under skinnet på mig.
Jetlagen var ett problem, vaknade mitt i natten och var trött kl 17 på eftermiddagen och jag började undra hur trött jag skulle vara på vernissagekvällen. Den kvällen min första utställning i New York , jag en tillbakadragen person som kände mig obekväm bland främlingar och som fick en mikrofon i handen och som skulle berätta för en stor samling besökare om mitt konstnärskap och dessutom på engelska. Jag blev helt tagen på sängkanten! Det blev såklart KATASTROF på riktig men kvällen blev till slut så lyckad. Vi hade en underbar vistelse som sen kom att bli fler.
Redan året därpå var jag tillbaka och vi bodde på Manhattan igen. Tidigt en morgon begav vi oss downtown mot Brodway där jag hade ett affärsmöte inbokat, en gallerist som var intresserad att jobba med mig. Väl där fick jag vänta och vänta och vänta och vänta och vänta. Till slut tröttnade jag och frågade receptionisten om det blivit något missförstånd. Hon ringde då ett samtal och ursäktade sig med att galleriägaren satte upp en utställning på Art Expo och hon ville istället träffa mig där, jag tackade nej.
På Mässan Art Expo där jag också ställde ut min konst gick jag förbi kvinnan jag hade bokat möte med. Hon satt i sin monter med ryggen mot besökarna och var inte alls intresserad av kundkontakt, jag smög snabbt förbi och tänkte på de stackars konstnärer som trodde att hon var där och gjorde ett bra jobb.
På denna utställning sålde jag en av mina dyraste målningar men som också blev den besvärligaste försäljningen. Den hade fått ett hål i duken under transporten vilket jag såg efter en dag, skadan låg som tur var längre ner så att man kunde beskära och spänna om den vilket kunden godkände. Så med en stor målning under armen tog jag och sambon en taxi till 5th Avenue där det skulle ligga en bra konsthandel och för en sanslös summa pengar kunde de fixa tavlan åt mig.
Landade trött på hotellets tak efter en hektiskt dag då vi hörde ett jättebrak , ras, skrik och sirener. Jag trodde verkligen att ett nytt terrordåd hade hänt och sprang ner till hotellrummet för att sätta på tv:n. Nyheterna berättade att en stor byggkran rasat ner från ett tak i närheten och mirakulöst inte träffat några människor vilket var rätt otroligt med tanke på hur många människor som trängs på gatorna.
Lite minnen från ett par resor men nu är det dags igen för min 6:e utställningen i New York och totalt min 12:e i USA.
Wish Me Luck!
//Marie
